– Fel. Ingen politisk ideologi har så stor förståelse för utvecklingens positiva värde som konservatismen. Medan andra vill stöpa samhället efter ett fixt schema ses det av konservativa som en organism som är stadd i ständig tillväxt. Nya utmaningar kräver nya lösningar. Denna process bör ske med eftertanke och tillräckligt långsamt för att ta tillvara erfarenhet. En sådan organisk utveckling har varit allmänt vedertagen före den politiska radikalismens tid. Samtidigt som konservativa är för utveckling ser man inte något värde i förändring för förändringens egen skull. Om någonting beprövat byts ut måste alternativet ha klart påvisbara fördelar. Konservatismen står inte heller för ”motstånd” i någon större utsträckning än socialismen och liberalismen. Däremot vill konservatismen ha politisk utveckling i en annan riktning än dessa ideologier, och av andra orsaker.

2. ”Konservatismen vill bevara allt så som det är just nu”

– Fel. Det finns säkert mycket som är värt att bevara så som det är just nu ur konservativ synpunkt. Men man landar helt fel om man försöker förstå konservatismen på detta vis. Om samhället inte i tillräckligt stor utsträckning bygger på konservativa värden, idéer och värderingar så vill den konservative givetvis förändra samhället i sådan riktning. Enbart i ett samhälle som alltigenom bygger på konservativa värden skulle han förorda ett relativt status quo.

3. ”Konservativa vill vrida klockan tillbaka”

– Ja ibland, såtillvida att det ofta finns goda exempel längre tillbaka att dra lärdom av och bli inspirerad av, kanske t.o.m. vilja återinföra därför att vi inte har fått någonting bättre sedan dess. Om klockan går för fort måste man kanske också vrida den tillbaka lite grann. Men det gäller i så fall enskilda företeelser snarare än hela epoker som utgör sådana exempel som konservativa kan vilja ha tillbaka. Likt bilföraren vill den konservative alltid hålla ett öga på backspegeln, och behöver ibland lägga i backen en kort sträcka.

4. ”Konservativa anser att allt gammalt är bra”

– Nja, det som visat sig långsiktigt hållbart och meningsfullt för flera generationer är normalt sett någonting gott och värt att bevara ur konservativ synpunkt. Men ett givet undantag är t.ex. en statsmakt som lyckas behålla makten genom förtryck. Ett annat är ett antikonservativt politiskt system, då spelar det ingen roll om det är relativt gammalt. Det gamla som är värt att bevara måste alltså även uppfylla andra konservativa värden än att endast vara gammalt. Ett klassiskt drag i konservatismen är tron på objektiva - och därmed tidlösa - värden. Även om de kan manifestera sig i olika institutioner och praktiska lösningar, så har dessa värden varit tillgängliga för och uppfattats av människor i generation efter generation sedan urgamla tider. Därför har konservativa ett mycket större förtroende för hävdvunna värden och värderingar än för sådana som uppkommit först i modern tid och som baseras på idéer.

5. ”Konservatismen är irrelevant i dagens moderna samhälle där bara fragment av det gamla finns kvar att bevara”

– Fel, i ett icke-konservativt eller anti-konservativt samhälle finns desto mer som behöver reformeras, ur konservativ synpunkt.

6. ”Konservatismen är en alltför gammal ideologi för att vara relevant idag”

– Fel, detta är ett rent historielöst påstående eftersom den konservativa idébildningen tog sin början i slutet av 1700-talet. Det är ungefär samtidigt med feminismen, 50 år efter socialismen och 100 år efter liberalismen. Konservatismen som idébildning har också till stor del formulerats och erhållit nya bidrag under 1900-talet.

7. ”Konservativa vill befrämja de rikas intressen på bekostnad av de fattigas”

– Fel. Konservatismen vill att så många som möjligt ska kunna stå ekonomiskt starka i förhållande till statsmakten, inte färre. På så vis blir statens börda mindre, och dess resurser räcker därmed längre till de mest behövande. Konservativa tenderar snarare att vara skeptiska till storfinansen, som ofta — och särskilt i vår tid — brukar inta liberala eller mer eller mindre kulturradikala positioner.

8. ”Konservatismen är emot saker och ting på osakliga, irrationella och emotionella grunder. Liberalism och socialism däremot bygger på saklighet, rationalitet och vetenskap

– Nej. Konservatismen erkänner andra kunskapskällor än rationell deduktion och vetenskapliga experiment. Det är inte det samma som att vara irrationell. Man kan vara rationell utan att vara rationalist - d.v.s. erkänna sådant som går utöver förnuftet utan att strida mot det. Att konservatismen vill bevara, utveckla och bygga vissa företeelser i ett samhälle kan kanske sägas delvis baseras på känslor som igenkänning och meningsfullhet. Men det konservatismen vill bevara är sådant som har stått emot tidens tand och visat sig gott och meningsfullt över många generationer – det är helt enkelt empiriskt bevisat att de företeelserna fungerar bra. Liberalismen och socialismen för sin del är teoretisk logik som bygger på idéer (frihet, jämlikhet) snarare än på hur verkligheten ser ut, och konservativa för sin del tenderar att uppfatta det som att liberaler och socialister försöker dölja sanningen – eller åtminstone undfly tillvarons mångsidighet.

9. ”Det som konservatismen vill bevara är det liberala samhället”

– Nej, konservatismen är i stor utsträckning emot liberalismen. Visserligen inte helt kategoriskt mot alla inslag och varianter av liberalism, och framför allt värnar konservatismen frihetliga värden i samhället. Detta dock med tillägget ”frihet under ansvar”. Det finns många värden som konservatismen håller högre än frihetliga värden, och som man anser hotas av den enögda materialism som både liberalism och socialism står för. I den mån någon uppträder med anspråk på att vara konservativ, men i verkligheten endast försvarar det liberala samhället, visar han att han är en främmande fågel som profiterar på konservativ retorik men inte tagit till sig konservativa principer på djupet. Ett exempel på det är neokonservatismen.

10. ”Konservatismen är auktoritär”

– Nej, det är skillnad på att erkänna behovet av auktoritet och att vara auktoritär. Auktoriteter behövs på alla samhällets nivåer för att göra trygghet, harmoni, rättvisa och frihet möjliga. De flesta representanter för konservatismen, och särskilt i modern tid, har inte varit auktoritära. Man vill ha ett decentraliserat samhälle med starka civila institutioner och långtgående frihet. Man Man ser staten som ett viktigt redskap för balans mellan olika intressen i samhället, men vill ha en liten och stark stat. Ett samhälle där statsmakten styr allting är en mardröm ur konservativ synvinkel. Ett samhälle som bygger på tradition och varaktig konsensus får mer av ömsesidighet och sammanjämkning mellan de styrande och vanliga medborgare. Socialkonservatismen har en större tilltro till statsmakten ifråga om att bringa ordning och ta socialt ansvar än vad liberalkonservatismen har, men den saknar de totalitära tendenser som finns i socialismen.